Ända sedan långt före vår tidsräkning startade, hade man i forna Indien haft ett intresse för människan och dess potential samt hur vårt väsen funkar, vad den styrs av och hur vi lever våra liv. Tidigt in yogahistorien, började man studera kroppen som en mekanisk del av oss, där innehållet, vår unika själs sammansättning, Atman, bodde.
Fascinationen för variationsrikedomen (att vi är lika men ändå så olika) var stor vilket ledde till långvariga studier och aktivt utforskande av människans psyke, kropp och själ. Utan människo- eller djurförsök, modern teknologi, avancerade apparatur för att studera nervsystem etc. eller en uttalad tidsplan eller mål, bedrevs forskning på människan.
Yogis hade tidigt inställningen att genom att lära sig om sig själva, hjälpte det dem att förstå omgivningen och världen runtomkring dem. Ju mer som observerades och utforskades, ju mer sofistikerad blev deras förmåga att uppfatta och börja förstå människovarelsens olika aspekter.
Sittandes i grottor uppe i Himalaya, på olika ashrams och i olika gömställen i skogarna runt Jaipur etc., guidades dem från tidigare upptäcker till nya, generation efter generation. Här experimenterades det med kroppen på ett hängivet och systematiskt sätt över århundraden. De lärde sig hur man stretchar kroppen klokt, stabilisera och få igång cirkulation i ledmuskulatur, arbeta upp en optimal hållning för ryggrad och leder genom en rad olika rörelsekonfigurationer och observerade vad som hände; resultatet i form av olika effekt och utkomst. De stod på händer och böjde kroppen på olika sätt, de tittade på djur och härmade deras rörelsemönster, de utforskade ledernas rörelsekapacitet och vidd, och skapade serier av rörelser som systematiskt var ämnade för att uppnå ökad balans i olika områden av kroppen.
Genom att undersöka och experimentera med andningen, upptäckte dem att vissa övningar gav en sensation av värme och ökad energi, medan andra var lugnande och balanserande för nervsystemet. De lärde sig att höja och sänka kroppstemperaturen i händerna genom att fokusera tankeverksamheten på ett visst sätt. Och utvecklade meditations tekniker som gjorde att de kunde sitta utomhus, nakna i kall vinter och generera så mkt värme att de kunde torka blöta lakan som sveptes runt dem.
Med inre uppmärksamhet, koncentration och fokus, upptäckte dem att människor har en tendens att andas mer genom en näsborre i taget, vilket ändras över loppet av en dag. Detta är en upptäckt man även i västerländsk medicinsk forskning kommit fram till.
Jag önskar er alla en fin och sund yogapraktik som skänker dig kraft, ro och inspiration.
med värme
Ulrica
